Nybyggaren Merre Nesaei lever drömmen som entreprenör

”Merre” som han kallas av de flesta titulerar sig glasmästare och entreprenör och är känd för att arbeta mycket. Mer än de allra flesta. Han arbetar nämligen mellan 17 till 19 timmar - varje dag.

– Jag är så stolt över att ha fått chansen att bli företagare, berättar Merre. Ibland arbetar jag 28 till 30 timmar i sträck.
Han håller med om att visst blir det lite för lite sömn men kontrar med;
– Alla vet att de första 10 åren är tuffa så det gäller att kämpa och se till att man lyckas.
Att hårt arbete lönar sig är ett faktum som han återkommer till under rundvandringen i lokalerna där det nu finns fem olika företag.
Merre blev utsedd till Årets Nybyggare 2006 och 2010 fick han ta emot priset som Årets nybyggarambassadör i Gävleborgs län av Kungen på slottet.
– Visst är det kul med priser och utmärkelser, förklarar han, men det är kärleken och responsen från mina kunder som ger mig energin att fortsätta. De ser att jag jobbar mycket och är förhoppningsvis nöjda med servicen vi håller.
Historien om denne nysvenske entreprenör började för 43 år sedan i Teheran, huvudstaden i Iran. När Mehrdad var sju år gammal fick han höra talas om Sverige av sin fröken i skolan och det blev sedan dess en dröm för honom. Hon hade en syster som bodde i Göteborg och berättade ofta om Sverige.
– Jag fick höra att det var ett bra land och alla är vänliga, berättar Merre och lyser upp. Där kan man gå och handla utan att behöva låsa bilen, sade fröken.

Lumpen vid 16 år

Skolan avslutades vid tolv års ålder och sedan blev det arbete på en däckfirma. Vid 14 års ålder fick han flytta till Pakistan då kriget börjat mellan Iran och Irak. Hans pappa var militär och ville inte att han skulle behöva ut och kriga. Han blev dock skickad tillbaka till Iran och bestämde sig 16 år gammal att frivilligt anmäla sig till lumpen, fastän intagningen egentligen var 18 år, för att på detta sätt fortare kunna ta sig till drömlandet Sverige. En stor anledning till detta var också att han redan hade två systrar som bodde i Gävle.
Det visade sig vara en stor chansning och risk att göra detta då han hamnade mitt i värsta krigsläget och fick börja strida per omgående. Efter ett år var Merre dock även fystränare eftersom sport och framförallt brottning, nationalsporten i Iran, varit ett stort intresse för honom sedan barnsben.
– Efter lumpen kontaktade jag mina systrar om vilket jobb som vore bra att ha om jag kommer till Sverige. De rekommenderade hantverk och tipsade om glasmästare så jag började arbeta på en glasfabrik i Iran som 20-åring. Det var 1500 personer anställda där och jag importerar faktiskt glas därifrån idag, berättar Merre, inte utan en del stolthet
i rösten.
Drömmen om Sverige levde kvar men det blev många och långa resor innan han kom hit.
– Jag kämpade i många år och har bott i flera olika länder för att nå fram. Det blev Turkiet fem gånger under tre år och där blev jag lurad på både pass och pengar. Jag fick flytta tillbaka och jobba som glasmästare. Därefter flyttade jag till Bulgarien och Rumänien i omgångar för att sedan resa genom Ryssland. Jag bodde både i Moskva och Sankt Petersburg flera månader innan jag slutligen hittade de som kunde hjälpa mig till Sverige.

Kom till Gävle 1998

Merre anlände till drömlandet och Gävle vintern 1998, precis efter snökaoset och kontaktade Migrationsverket då han inte kunde ett ord svenska och ville börja lära sig språket liksom förstå hur samhället fungerar och vad han skulle kunna göra för bra för sitt nya hemland.
– Jag ville visa att jag kan jobba och sökte jobb på alla glasmästerier i stan. Det resulterade i praktikplaters på ett par olika gasmästerier under några år liksom att han därimellan arbetade på Gokarten i Rörberg. Vid den tidpunkten hade han inte en tanke på att starta företag utan trodde att han skulle bli anställd. Dessa förhoppningar infriades dock inte utan väckte därrmed en enorm vilja att skapa något eget.
I januari 2005 hade han fortfarande inte fått något uppehållstillstånd, hade inte en krona på fickan, var inte berättigad till några bidrag och saknade de fyra sista siffrorna i personnummret så han kunde inte ens ta körkort. Då bestämde han sig för att starta eget. Det var naturligtvis inte helt lätt, utan med vanliga svenska mått mätt sannolikt omöjligt. Dock inte för Merre.
– När det var som tuffast brukade jag cykla till Boulognerskogen för att koppla av. Det hände även att jag stod på Hemlingbyberget utan en krona på fickan och tittade ner på Gävle där alla lampor lyste. Jag lovade hela Gävle och min själ att jag måste fixa det här.

Sören Thyrs stöd

Ingen bank ställde upp men i sin jakt på egna lokaler fick han telefon-numret till den för honom då okända Gävleprofilen och framgångsrike entreprenören Sören Thyr. De möttes på Näringen och Sören erbjöd den cyklande Mehrded skjuts då de skulle syna lokalerna.
– Han sa till mig låsa cykeln och åka med honom men jag sade att jag ville trampa till målet, skrattar Merre. Du gasar och jag cyklar bakom. Vi kom faktiskt fram samtidigt. Han frågade vad jag gjorde och om jag hade pengar att satsa?
– Inte en krona, svarade jag, men jag är beredd att arbeta hur mycket som helst.
– Jag ser i dina ögon att du behöver hjälp, sade Sören efter några minuter. Jag tror på dig. Det blev den stora vändningen och dagen därpå tog han mig till banken och satte in 50.000 kronor på mitt konto. Därefter blev han både min vän och kund. Sören var dock noga med att jag lovade honom två saker - att betala skatt och se till att ha nöjda kunder. Han sade även;
– Du behöver inte vara orolig. I framtiden kommer du att få så mycket jobb så att du inte hinner gå hem. Jag jobbade natt och dag och visade goda resultat redan efter några månader men idag är det verkligen som han sade, säger Merre. Jag kommer alltid att hedra den mannen. Efter mötet med honom fann jag den sanna arbetsglädjen och det löste sig även mycket bra med både Etablera och ALMI efter detta. Dessutom är jag mycket glad över att fortfarande ha bra kontakt och fint samarbete hans söner Jörgen, Niklas och Fredrik.
Merres permanenta uppehållstillstånd kom slutligen 2009, då Migrationsverket glömt bort ärendet i fyra år. Det vill säga lika länge som han försörjt sig genom sitt eget företag.

Cyklade med sina glasrutor

Merre framhåller också tacksamheten mot den präst som tagit del av hans problem och under uppstarten kunde hjälpa honom med finansieringen av körkortsutbildningen. De första månaderna cyklade faktiskt Merre runt i Gävle med sina glasrutor och tyckte inte att det var så konstigt då han var van med det hemifrån.
– Jag har växt upp i muslimsk familj och är mycket tacksam för att mina föräldrar uppfostrat mig att respektera alla religioner och det har jag tagit med mig på den här resan med mitt liv. Jag går i kyrkan och anser att religion måste man tänka på - men viktigaste är att ha ett fint hjärta. Det visade Sören Thyr och på det sätt han hjälpte mig med sin värdegrund.
– Efter att jag träffade Sören så blev det helt annat liv för mig. Man måste dock verkligen vilja kämpa för man får ingenting gratis.
En vanlig dag vaknar Merre 05.00-05.30 som han inleder med att träna 45 minuter. Efter det blir det frukost och sedan badkaret i 20-30 minuter innan arbetet.
– Då brukar jag önska mig själv lycka till på arbetsdagen och tänka på mina föräldrar som fortfarande lever i Iran. Jag drömmer om att kunna ta hit dem och visa hur jag har det.
Arbetsdagarna slutar vanligen någon timme efter midnatt och ibland ända fram till 04.00 eller 05.00 på morgonen.
– Men jag har inga problem att komma upp, försäkrar Merre med ett leende. Eftersom pappa tidigare var militär är jag uppväxt med att kliva upp tidigt.
På fritiden gillar han fortfarande att cykla och en gång i månaden brukar han träffa kompisar från Uppsala och Stockholm och då är det brottning som gäller.
De framtida målsättningarna är att starta ett par, tre företag till för att sedan finna former att överlämna till andra som också vill starta eget men kanske inte heller har rätt förutsättningar från början.

Boken om Merres liv

– Jag har många idéerna på gång, berättar han. Ett intressant projekt som påbörjats är att tillsammans med en medförfattare skriva en bok om mitt livs resa och äventyr. Vi har beräknat att det kommer att ta cirka 1800 timmar innan den blir klar, men vi har redan kommit en bra bit på väg.
Flera spännande, roliga och även otäcka anekdoter som inte ryms i den här artikeln borgar för att det kommer att bli mycket intressant läsning då det bokstavligen återstår många kapitel att skriva om denna unika entreprenörs liv och leverne.

Text och Foto: Joe Formgren • SvenskPress.se

Läs artikeln på SvenskPress »
Read the article in arabic here »